Innehållsförteckning.
Tuve-raset, 1977.
Rasade hus i stadsdelen Tuve i Göteborg.
Ett jordskred inträffade i stadsdelen Tuve i Göteborg
den 30 november 1977. Skredet startade strax efter kl 16 och pågick ca 4
minuter. Förödelsen blev stor. Nio personer omkom och 65 bostäder
förstördes. Värdet av det förstörda beräknades till ca 50 milj. kronor.
Jag har granskat denna händelse under antagandet att den utgör del av
spermakriget.
Denna operation innehåller alla de sedvanliga element som kan
tillskrivas CIA:s nazister. För att utföra en operation som denna krävdes
expertkunskaper inom geoteknik. Självklart fanns inga CIA-agenter som
besatt sådana kunskaper. Man har
anlitat ”konsulter” på annat håll. Här faller mina misstankar på
personer inom Chalmers Tekniska Högskola i Göteborg. I CIA:s planering
för åtgärder efter jordskredet har ingått att se till så att ”rätt”
personer fick uppdraget att utreda skredet. Anmärkningsvärt. är att
redan redan den 6 december anlände ett forskarteam från USA till
Göteborg. Man spenderade tre dagar i staden. Man publicerade en rapport
1980.
Den är kortfattad. Det är knappast troligt att forskarna kunnat
komma fram till några avgörande upptäckter under sin korta tid i Tuve.
CIA:s syfte var att låta forskarna fastställa ramarna för den svenska
utredningen. Experter inom Chalmers kom att delta. De främsta
experterna inom geologi i Sverige finns inom Statens Geotekniska
Institut (SGI, Linköping). Även de har avlämnat ett antal rapporter om
skredet. Vad var det då som CIA ville sopa under mattan med hjälp av
dessa experter inom geologi? I det följande pekar jag på omständigheter
som rapporterna har undvikit att behandla.
Tuve är beläget i en del av Göteborg som räknas till Götaälvens dalgång
(Göteborgsgrenen). Skredet
inträffade i en tvärgående sidodal till Kvillebäckens dalgång,
som sträcker sig tvärs över Hisingen från Göta älv till Nordre älv. De
geotekniska förhållandena är komplicerade och daterar sig ända till
istiden. Merparten av bebyggelsen i Tuve ligger på mark som består av
lera. Denna jordart har nackdelen att den är känslig för förändringar i
de hydrologiska systemet. Om leran mättas med vatten så förlorar den sin
hållfasthet. Om den då är belastad av bebyggelse så kan ett jordskred
inträffa. Det har inträffat ett flertal jordskred i Götaälvens dalgång –
exempelvis Surte (1950) och Lödöse (1953). På så sätt var skredet i Tuve
inte unikt.
De metrologiska förhållandena i
Tuve under månaderna innan skredet har kunnat fastställas. SMHI hade en
mätstation i det närbelägna Säve. Det visade sig att augusti månad varit
extremt torr med endast 14 mm nederbörd mot normalt 81 mm. Under
september och oktober var nederbörden i stort normal. De eventuella
torrsprickor som bildats i jordlagret under augusti kunde lätt absorbera
denna nederbörd. November blev ovanligt blöt med 120 mm mot normalt
endast 63 mm
Källa: SGI, Rapport No 10, Tuveskredet 1977-11-30.
I ovanstående diagram påpekas att november inte var exceptionell. I
media hade förekommit spekulationer om att den rikliga nederbörden var
huvudorsaken till skredet. Forskarna avfärdade denna teori.
En annan teori som behandlats avser den vägtrumma
som fanns vid Tuve Kyrkväg.
Vägtrumman fanns vid det gula X:et. Dess uppgift var att leda
vattnet från Tuvebäcken under
Tuve Kyrkväg och vidare i östlig riktning mot Göta älv.
Det hade förekommit uppgifter från de boende i området om att det myckna
regnandet i november medfört att vägtrumman inte hade kapacitet att leda
bort allt vattnen från Tuvebäcken. Den sektion av Tuve Kyrkväg som är
grön och som visas ovan hade genomgått en ombyggnad på 30-talet. Vägen
byggdes på en bank som var ca 1- 1,5 m hög. Vid vägtrumman var höjden ca
3 m. Denna bank kom att fungera som en damm när vattnet samlades på den
västra sidan av sektionen. Området översvämmades.
Ovanstående skiss visar ett tvärsnitt av Tuve Kyrkväg vid
vägtrumman. Till vänster syns
vägbanken. Trycket från den vattenindränkta leran
mot "startblocket" anges med beteckningen
PW (water pressure).
Ovanför leran samlades vatten mot vägbanken.
Källa: SGI, Rapport No 10, Tuveskredet 1977-11-30.
Privatspanarna har funnit att anledningen till översvämningen var att
vägtrumman var igensatt. Här hade nazisterna lyckats med konststycket
att hindra flödet genom vägtrumman genom att täppa till den. Området väster om Tuve Kyrkväg blev vattensjukt. Kort tid innan raset hade vittnen observerat att en spricka
hade bildats i vägbanan längs den gröna sektionen (ca 80 m). Slutligen
blev trycket på vägbanken så stort att den rasade. Tuve-rasets start var
ett faktum. "Startblocket" låg på sluttande berggrund. Lerans
skjuvhållfasthet var lika med noll i blocket vilket gjorde att det
gled iväg när vägbanken rasade. Därefter rasade "glidsjok" efter
"glidsjok" i sydöstlig riktning ned i älvdalen. Från geoteknisk
utgångspunkt var valet av uppdämning vid vägtrumman optimal. Som
framgår av skissen ovan så sluttade "startblocket" relativt brant vilket
underlättade initieringen av raset. Endast personer med expertkunskaper
i geologi kan ha stått för valet av denna plats. Det är troligt att
gärningsmännen haft tillgång till kartor som använts när området
exploaterades på 60-talet. Då fanns kartor som visade berggrundens
utseende vid den "gröna" sektionen.
Flygfoto som visar Tuve efter raset. Observera hur lermassorna
förflyttat bebyggelsen. Längst
ned kan man se hur Tuvevägen tryckts nedåt. Sex av dödsoffren bodde på
adresser på
Almhöjdsvägen (radhus). I bildens mitt har jag markerat vägtrummans placering med
ett gult X.
Skiss som visar rasmassornas rörelseriktning. Den svarta konturen
markerar rasets kanter.
Källa: The National Academies Press, The Landslide at Tuve.
Rasordning i Tuve-skredet. Pilen "Spricka" pekar på den punkt
där vägtrumman fanns.
Tuvebäcken syns undertill. Källa: SGI, Rapport No 11a, Tuveskredet.
Slutrapport.
Via intervjuer av vittnen till raset har forskarna kunnat
sammanställa rasordningen:
Område 1.
Strax efter kl 16 uppstod en spricka i Tuve Kyrkväg. Sprickan är
markerad i skissen ovan. Delar av Tuve Kyrkväg rasade i sydöstlig
riktning. Husen på Snarbersstigen gled iväg i sydöstlig riktning.
Område 2 a.
Husen på Snarberget gled iväg i ett bakåtgripande skred.
Område 2 b.
Husen på Tångelund gled iväg samtidigt som husen i Område 2 a.
Område 2 c.
Husen på Hedelundsvägen gled iväg ungefär samtidigt som husen i Område 2
a och 2 b.
Område 3 a.
Husen på Tångenvägen gled iväg.
Område 3 b.
Resterande hus på Tångelund gled iväg ungefär samtidigt som husen i
område 3a.
Område 4 - 7.
Ett bakomgripande skred inträffade på Almhöjdsvägen. Radhuslängorna gled
iväg en efter en.
Hela rasförloppet var över efter ca 4 minuter. Skredet var ca 800 m
långt. Bredden var som störst där skredet stannade upp, ca 600 m. Höjden från markytan till
rasets botten var ca 10 m där den var som störst.
I andra operationer som haft karaktären av katastrof har CIA alltid sett
till så att den utvalda målgruppen drabbats så hårt som möjligt. Mitt
antagande är att Jehovas hade stor insemineringsverksamhet i Tuve vid den
aktuella tidpunkten.
Efter raset återuppbyggdes vissa områden. Här gjorde man förstärkningar
av jordlagret
ned till berggrunden med hjälp av sprutbetong.
Tuve rasområde idag.
Här kan du ladda ned rapporter beträffande Tuve-raset:
SGI, Rapport No 10. Tuveskredet 1977-11-30 (1981).
sgi-r10.pdf
(7,19 MB)
SGI, Rapport No 11a. Tuveskredet Slutrapport (1984).
sgi-r11a.pdf
(5,22 MB)
The National Academies Press, The Landslide at Tuve (1980).
national_acdemies_report.odt
(engelska, 7,28 MB)