Innehållsförteckning.

Palmemordet, 1986.

   
        Elizabeth von Knieriem                        Olof Palme                                 Martin Bormann
       
   
       Elizabeth von Knieriem                        Olof Palme                                 Martin Bormann

Olof Palme var stämplad som ”kommunist” av CIA redan innan han tillträdde som statsminister 1969. Anledningen var bl.a. hans motstånd beträffande Vietnamkriget. Palme ville få stopp på det omänskliga lidande som drabbat det vietnamesiska folket. När kriget kunde summeras hade USA förlorat 58 000 man. Den vietnamesiska regeringen har, 1995, uttalat att 5,2 miljoner vietnameser dödats i kriget. Det är sannolikt att den störste kritikern av Vietnamkriget, Olof Palme, hamnade högt upp på CIA:s dödslista när slutsummeringen var klar.

I början av 80-talet utsattes Sverige för ubåtskränkningar. Det hela kulminerade hösten 1982 med den s.k. Hårsfjärden-incidenten ( 59° 3'46.53"N 18° 8'21.51"E ). Samma höst hade Palme åter tillträtt som statsminister efter socialdemokratisk valseger. Marinofficerarna vid Berga Örlogsbas var övertygade om att Sovjetunionen låg bakom kränkningarna. De bevis som man pekade på var de popellerljud (kavitationsljud) som ubåtarna gav ifrån sig. Det var väldokumenterat sedan tidigare vilken ljudprofil som varje typ (klass) av ubåt hade. De ljud som man fångat upp stämde väl in på de sovjetiska ubåtarna. Dessutom kunde man peka på att den sovjetiska ubåten U 137 gått på grund i Karlskrona skärgård i oktober 1981. Redan vid denna tidpunkt infann sig skepticism hos media och politiker. Särskilt skeptiska var man inom Socialdemokraterna. Man tyckte att det var märkligt att marinen inte lyckats få upp en enda fientlig ubåt till ytan - alternativt inte lyckats sänka någon. Misstanke fanns om att det i själva verket var NATO:s ubåtar som testade den svenska försvarsförmågan. Den svenska marinens ledning skulle då ha fått förhandsinformation om när och hur ”kränkningarna” skulle ske. De sjunkbomber som marinen avfyrade riktades på ett sådant sätt att de ”kränkande” ubåtarna inte skulle skadas. En Ubåtsskyddskommission tillsattes för att utreda kränkningarna. 1983 fastslog kommissionen att Sovjetunionen måste hållas ansvarig för Hårsfjärden-incidenten. Regeringen överlämnade en protestnot till Sovjetunionen.

Lars Borgnäs skriver i sin bok Nationens intresse att USA:s tidigare försvarsminister, Caspar Weinberger och Englands tidigare marinminister Keith Speed långt senare bekräftat att det var NATO som låg bakom ”kränkningarna”. Det hela var helt enkelt ett militärt utbyte som NATO hade i fullt samförstånd med den svenska marinen. 1994 blev det känt att de propellerljud som marinen spelat in i själva verket var ljud från simmande minkar.

Kränkningarna skapade en bestående spricka mellan regeringen och ledande marinofficerare. De ansåg att regeringen visat flathet gentemot Sovjetunionen. Läget blev akut inför Palmes planerade besök i Moskva i april 1986. Officerarna misstänkte att Palme skulle sälja ut Sveriges intressen till de sovjetiska makthavarna. Man skrev på ett upprop mot Palme som senare fick beteckningen ”marinofficersupproret”. Det fanns officerare som öppet betecknade Palme som landsförrädare och att han därför ”måste bort”.

När man betraktar motivbilden, med CIA som huvudaktör, så måste man ha i åtanke att det under hela efterkrigstiden gjorts ihärdiga försök från USA att ansluta Sverige till NATO. Tanken var att NATO definitivt skulle säkra nordflanken genom Sveriges anslutning. CIA betraktade Palme som den person som blockerade en anslutning. Andra ledande socialdemokrater var inte ett problem. Att CIA och NATO har ett nära samarbete är välkänt. Det är sannolikt att CIA orkestrerat en händelseutveckling, med utgångspunkt i ubåtskränkningarna, som skulle destabilisera Palmes position i Sverige och på den världspolitiska arenan. När man ser på CIA:s metoder för att avlägsna oönskade politiska ledare, i andra regioner, så stämmer tillvägagångssättet väl in. När ledaren väl är destabiliserad så underlättas operationen i påföljande faser. Det handlar då om anskaffning av medhjälpare, logistik etc. för att utföra elimineringen. Det finns många teorier beträffande hur många personer som ingått i konspirationen. De mest initierade bedömarna anser att ett fåtal personer ingått i den innersta kretsen. Detta är sannolikt eftersom operationens risker ökar när antalet medlemmar i konspirationen ökar. Risk för läckage avhopp o.s.v. finns alltid. Hur många som indirekt medverkat på ett eller annat sätt är omöjligt att veta.

Mordet


Dekorima, korsningen Sveavägen-Tunnelgatan, Stockholm.
Koordinater:    59°20'11.78" 18° 3'45.99"

Mordet på Olof Palme den 28 februari, 1986, har utformats som en spektakulär False Flag operation. Den officiella versionen är att Palme mördades vid butiken Dekorima, Sveavägen, Stockholm. Jag anser att Palme inte har mördats vid Dekorima. Anledningen till att konspiratörerna valt denna "mordplats" var att man ville få största möjliga uppmärksamhet. Människor samlades vid "mordplatsen" dagarna efter mordet. Media fanns på plats för att rapportera. Genomslaget blev enormt.


Blodfläcken.

"Mordplatsen" hade preparerats på diverse sätt. Blodfläcken på ovanstående bild innehåller inget blod. Man har hällt ut färg. Äkta blod flyter inte ut på det sätt som syns på bilden. Blod koagulerar snabbt. Ansamlingen blir tjockast i mitten för att sedan bli tunnare och tunnare mot kanterna. På bilden ser man att ansamlingen är jämntjock ända ut mot kanterna. Den del av fläcken som finns längs ned i bilden har formen av ett V.


"Mordplatsen" hade valts med omsorg. Flyktvägen via Tunnelgatan och
trapporna upp till Malmskillnadsgatan gjorde det omöjligt att förfölja
"gärningsmannen" med bil.

Som operationen utformats fanns risk för att "verkliga" vittnen kunde befinna sig på "mordplatsen". Annars anser jag att de personer som figurerat som vittnen i de flesta fall har ingått i konspirationen. Den officiella versionen är att Olof och Lisbeth Palme under mordkvällen besökte biografen Grand på Sveavägen, Stockholm. Jag anser att de inte besökt biografen. Lisbeth Palme har inte befunnit sig på "mordplatsen". Andra personer har figurerat som Olof och Lisbeth Palme.  "Gärningsmannen" flydde via trapporna upp mot Malmskillnadsgatan. Min misstanke är att Mike Townley har figurerat som "gärningsman" vid Dekorima. Jag har tidigare omnämnt Townley i samband med mordförsöket på Sixten, julen 1965.

   
                                                                  Martin Bormann                                   Per

Det finns privatspanare som påstår att Olof Palme inte mördats. Han skulle då ha transporterats med flyg till ett annat land inom Europa efter "mordet". Där hade han beviljats en fristad av det aktuella landets regering. Jag betraktar denna typ av påståenden som orealistiska. De som kände personen Olof Palme vet att han aldrig skulle delta i en sådan konspiration. Jag föreslår följande scenario för Palmemordet:
Palme hade blivt inbjuden under mordkvällen för lite gott och skoj hos en god vän. Under samkvämets gång blev han giftmördad. Därefter har han transporterats till lämplig lokal för att tillfogas en eller två skottskador. Slutligen har han transporterats under natten till Sabbatsbergs Sjukhus.

Mörkläggning
I den professionella handläggningen av den operation som Palmemordet utgör ingår även planering för den förmodade händelseutvecklingen efter mordet. En viktig del i strategin avser utplacering av villospår - eller desinformation som är benämningen på fackspråk. CIA har en uppsjö av beteendevetare i sina led eftersom underrättelseverksamhet i mångt och mycket är en disciplin som anknyter till psykologi. Dessa personers uppgift är att skissera strategier för att hantera de massmediala effekterna som följer i spåren av olika typer av operationer. Grundtanken är att desinformation ska sysselsätta media och utredare i en sådan omfattning att de relevanta spåren får låg prioritet. Granskningskomissionen (GK) ger ett exempel på hur desinformation kan utformas. På sid. 434 finns följande:

”I detta ärende lämnade han vad Roland S kallade” trestegsinformation”. Det innebär att informatören först lämnar en sann uppgift som är lätt att kontrollera. Därefter lämnas en sann uppgift som är svår att kontrollera. Slutligen lämnas en osann uppgift som är omöjlig att kontrollera.”

http://www.legalscandal.info/FUP/Granskningskommissionen.pdf

Den ”informatör” som syftas på är en s.k. informationssvindlare som arbetat för CIA och ytterligare ett antal andra organisationer med underrättelseverksamhet på programmet. Privatspanarna har lyckats identifiera ett flertal informationssvindlare som dykt upp i Palmeutredningen. Svindlarnas uppgift har varit att fabricera villospår som skulle leda utredningen bort från misstankar om en konspiration. Till en början blev media ett lätt offer för deras verksamhet. Vissa villospår exponerades hårt i media vilket medförde att Polisen kände sig pressad att göra uppföljningar. Detta blev ett tidsödande arbete vilket gav konspiratörerna den tidsfrist som de önskade. Det första villospår som Polisen bearbetade var det s.k. PKK-spåret. Detta spår slutade som bekant i ett misslyckande. Hans Holmér som var ansvarig för beslutet att bearbeta spåret tvingades avgå. Som ytterligare ett led i desinformation ingick utplantering av spår som skulle leda till ensamma galningar. Enligt min inledande hypotes så är det här jag har figurerat i utredningen. Här misslyckades CIA rejält både med mig och ett antal andra personer. När man till sist bestämde sig för Christer Pettersson kom det fullständiga fiaskot att fullbordas.

  
        Christer Pettersson                                   Sixten
             (1947 - 2004)                                     (1913 - 2002)

CIA har hela tiden haft ett fast grepp om Palmeutredningen. Redan på mordnatten förhörde Polisen ett antal vittnen om deras iakttagelser. Ett flertal förhörsprotokoll har offentliggjorts. När man jämför vad vissa vittnen sagt i sina första förhör med vad de sagt i senare så är det tydligt att vissa utsatts för påtryckningar. Man ändrar sina vittnesmål på väsentliga punkter. Särskilt tydligt blir det för de ”farliga” vittnen som kan leda tanken till en konspiration.

Den s.k. Grandmannen är ett villospår. Syftet med spåret är att stärka Polisens hypotes om den ensamme galningen. Grandmannen är den förmodade gärningsmannen i samband med att han visade sig vid biografen Grand - den biograf som makarna Palme påstås besöka under mordkvällen. Grandmannen skulle då ha väntat vid biografen för att se i vilken riktning makarna skulle gå efter föreställningens slut. Därefter har han förflyttat sig till fots på Sveavägens västra trottoar ned till Dekorima. Grandmannen är Polisens konstruktion för att få Christer Pettersson att passa in i rollen som den ensamme galningen. Sven Anér har visat att Polisen ägnat sig åt misstänkt bevisförfalskning för att få vittnesmålen mot Grandmannen (= Christer Pettersson) att stämma.

Sju år efter mordet presenterades teorierna om den s.k. Dekorimamannen. De finska kvinnorna ”Katja” och ”Pirjo” har vittnat angående Dekorimamannen. Mannen stod vid hörnet av Dekorima. De har uppgett att de frågat honom om vad klockan var – eftersom ingen av dem hade en egen klocka vid tillfället. Just då fick han ett meddelande över den walkie-talkie som han bar. Han besvarade meddelandet. De såg även att han hade en revolver under armen. Kort efter att de lämnat platsen hörde de en smäll men valde ändå att fortsätta hemåt. Dagen efter tog de del av nyheten om mordet. De förstod då att de kunde ha sett den förmodade gärningsmannen. De överenskom om att inte nämna det inträffade för någon. Detta spår saknar trovärdighet. Man kan misstänka att spåret utplanterats som en hämnd för Polisens behandling av Christer Pettersson.

Granskningskommissionen (GK) behandlar CIA-spåret på 17 sidor i sin rapport (s. 428 – 445). 1988 sände utredningens biträdande spaningschef, Ingemar Krusell, en skrivelse till Utrikesdepartementet (UD). Tanken var att skrivelsen skulle vidarebefordras till den svenska ambassaden i Washington. Wilhelm Wachtmeister var ambassadör vid denna tidpunkt. Krusell önskade ökad kunskap om CIA för den ”kriminalistiska bedömningen” beträffande spaningsuppslag. Kabinettssekreteraren vid UD, Pierre Schori, bedömde ”beställningen” som tveksam varför den aldrig skickades till ambassaden. Krusell hade sammanställt följande frågor:

1) Vilken status intager CIA idag i relation till regering och parlament?

2) Har CIA genom konstitution eller eljest tilldelats någon fristående status i exekutivt hänseende i säkerhetsfrågor eller vid utformandet av sin policy i politiska frågor?

3) Vilken är CIA:s främsta uppgift idag, och hur är dess verksamhet organiserad?

4) Hur såg USA på Sverige och svensk politik vid tidpunkten för mordet på statsminister Olof Palme? (Frågan ställes mot bakgrund av de markeringar som gjorts från USA:s sida under Vietnam-krigets dagar, hemkallande av ambassadören m.m.)

5) Vilken inriktning kan man presumera att CIA hade för sin verksamhet i Sverige vid mitten av 1980-talet?

6) Fanns det i början av år 1986 någon anledning för USA och dess underrättelseorgan CIA – utifrån en objektiv bedömning – att i personen och politikern Olof Palme se en sådan fara för de egna intressena, att ett undanröjande av honom låg nära till hands?

7) Är det i det utrikespolitiska perspektivet frekvent såsom företeelse att stormakternas underrättelseorganisationer undanröjt resp. låtit undanröja för dem politiskt obekväma personer i statsledande funktion? (Frågan ställes utifrån den idag ofta förekommande invändningen, att ifrågavarande stormakts goodwillförluster vid uppdagandet av dess underrättelseorganisations gärningsmannaskap är betydligt större än de eventuella fördelarna av att personen ifråga undanröjts.)

8) Följdfråga till frågorna 6. och 7.: Skulle enligt UD:s bedömning någon stormakt – exempelvis USA genom CIA – vid svaret ”Ja” på fråga 6. Vara beredd att undanröja en statsledande politiker, oaktat risken för en stor goodwill-förlust?

9) Har utrikesdepartementet och dess tjänstemän vid svenska ambassaden i Washington erhållit eller erfarit någon form av reaktion från icke officiellt amerikanskt håll efter mordet på Olof Palme, av vilken slutsatser skulle kunna dragas om t.ex. CIA-inblandning vid mordet?

Min kommentar till ovanstående:
Det är intressant att se att Krusells ”beställning” består av relevanta frågeställningar. Man kan ana att han vid denna tidpunkt, två år efter mordet, söker bekräftelse på att mordgåtans lösning fanns i ett sammanhang där den blir oåtkomlig. Jag tror inte Krusell hade förväntat sig några svar – men ändå tjänade skrivelsen sitt syfte som en markering från utredningens sida.

Nazister / fascister inom svensk polis och militär har bidragit med planering och utförande av mordet.  USA:s dåvarande president, George Bush (f. 1924 - d. 2018), var den högst politiskt ansvarige för beslutet att eliminera Olof Palme. Ett vansinnigt beslut som än i denna dag skadar USA:s anseende i Sverige.

Ytterligare försök från CIA.
1997 ertappades nazisten Mats Hinze när han var på väg för att aptera en bomb vid Milles-gården, Lidingö. Jag var inbokad, f.m. den 5:e september, för en synundersökning av min då 8-åriga dotter, på en klinik belägen i närheten av Milles-gården. Jag tvingades dock avboka besöket sent på eftermiddagen den 4:e eftersom min dotter blev sjuk. Det var med viss förvåning som jag läste i Dagens Nyheter, dagen efter, att Hinze gripits.



I juni 1999 genomfördes ett bankrån mot Föreningssparbanken (Swedbank) i Trollbäcken. Rånarna gick brutalt tillväga vilket gjorde att brottet fick stor uppmärksamhet. Eftersom jag bor i närområdet så brukade jag besöka det köpcentrum där banken låg flera gånger i veckan. Till min förvåning så tittade de människor som jag mötte misstänksamt på mig. Senare fick jag veta att Polisen spritt ryktet att jag skulle ha deltagit i rånet.

Senare under sommaren, 1999, inträffade ett antal skogsbränder i södra Stockholm. Även här fick jag veta att Polisen spritt ryktet om att jag var gärningsman.

Den 28:e juni 1999, omkring kl 9 på förmiddagen, kom en av mina grannar, SF, över till mig tillsammans med sin 7-åriga dotter. Jag var ensam hemma med min dotter. Då och då brukade min dotter leka tillsammans med hans. Han erbjöd sig att åka ut på en utflykt med flickorna. Jag blev förvånad över detta erbjudande eftersom han aldrig tidigare varit ute med dem på detta sätt. Jag tackade genast ja till erbjudandet eftersom jag hade ett läkarbesök inbokat kl 11 på Trollbäckens Vårdcentral (jag behandlades för diskbråck). När jag satt i väntrummet på Vårdcentralen kom flera sköterskor in och tittade misstänksamt på mig. När jag så kom in till tjänstgörande (sommarvikarierande) läkare så undersökte hon min rygg. Därefter började hon ställda frågor som relaterade till min psykiska hälsa. Hon insinuerade att jag var psykiskt sjuk. Jag avfärdade detta och lämnade Vårdcentralen tämligen omgående. Senare på dagen hörde jag på radion att journalisten Peter Karlsson och hans son utsatts för ett sprängattentat i Nacka. Attentatet inträffade vid 10.30-tiden. Adress: Lasarettsvägen 7, Nacka.


Bilbomb mot Peter Karlsson och hans son.

Dessa händelser, 1999, inträffade kort tid efter att Granskningskommissionen (GK) offentliggjort sin rapport.

Under perioden 1978 - 1982 var jag bosatt på Lövsätragränd i Sätra (nära Skärholmen). Jag brukade hjälpa min granne, VB, med hans årliga inkomstdeklaration. Jag fortsatte med detta uppdrag även sedan jag flyttat till Tyresö. Den 12:e oktober 1999 mördades syndikalisten Björn Söderberg i en uppgång helt nära VB. Jag har läst igenom Hovrättens dom mot de som utförde mordet. Domen finns på nätet.



Söderberg hade jobbat som sommarvikarie på Esselte-Svanströms lager i Skärholmen. På samma arbetsplats fanns även Robert Vesterlund - känd nazist på Info 14.



Vesterlund uppträdde i T-shirts med nazistiska symboler och spelade vit-makt-musik. Han var facklig representant för Handels. Söderberg avslöjade Vesterlund för företagsledningen vilket medförde att Vesterlund sparkades. Söderberg kontaktade även “Arbetaren” som skrev en artikel om saken. Hovrätten anser att mordet på Söderberg var en hämnd för hans avslöjande av Vesterlund. Det har kunnat styrkas att det fanns samband mellan de nazister som utförde mordet och Vesterlund - men Vesterlund frikändes från mordet. Säpo spanade på de tre som utförde mordet den aktuella kvällen. Tjugo minuter innan de dödande skotten föll avbröt Säpo sina spaningar. Dagen efter kontaktade Säpo kriminalpolisen vilket ledde till att gärningsmännen kunde gripas.

De frågor som man kan ställa med anledning av denna historia är:

Vem ordnade sommarvikariatet för Söderberg?
Vem på Handels hade ansvaret för att Vesterlund fick uppdraget som facklig representant?
Vem hos Säpo beordrade att spaningarna skulle avbrytas 20 minuter innan mordet?
Det är klarlagt att gärningsmännen hade tillgång till kommunikationsradio vid mordet.

2009 mördades Rikard Karlsson i en fastighet belägen ett par hundra meter från min dåvarande adress i Tyresö. Mördare: Pepe Berglund. Han försökte fly men greps kort tid efter mordet. Det har kunnat fastställas att Berglund var psykiskt sjuk. Jag kan inte utesluta att även detta var ett försök att kompromettera mig.

Under 2010 jobbade jag som ekonomilärare för utbildningsföretagen Mindful och Lernia. Jag brukar alltid börja kurserna med att presentera mig själv. Jag betonar då att jag är gift och har två barn. Likväl var det mycket tydligt att man, på båda dessa skolor, hade riggat upp kursdeltagare som skulle fungera som sexfällor.


Olof Palmes gravplats. Koordinater:   59°20'15.44"N   18° 3'36.54"E