Innehållsförteckning.

MS Estonia - massmord på Östersjön, 1994.



En av de största fartygskatastroferna i efterkrigstid inträffade den 1994-09-28. Passagerarfartyget M/S Estonia befann sig på en kryssning på Östersjön från Tallin till Stockholm. Man hade avgått från Tallin den 27:e kl 19:00 lokal tid och beräknades ankomma till Stockholm morgonen därpå kl 09:30 lokal tid. 989 personer fanns ombord, därav 796 passagerare och 193 i besättningen.


Estonias rutt får formen av ett V vid haveriplatsen.

Man befann sig nu ca 35 km sydost om Finska Utö. Överlevande passagerare har vittnat om att de upplevde en duns i fartyget omkring kl 00:55. Omkring kl 01:20 skickades ett alarmmeddelande ut över fartygets högtalarsystem. Kl 01:22 sändes ett nödanrop ut från kommandobryggan, "May Day", "May Day". Alla huvudgenaratorer hade stannat. Nödgeneratorn startade automatiskt. Fartyget var på drift. Man hade styrbords slagsida. Den ökade snabbt.  Omkring kl 01:30 befann sig fartygets hela styrbordssida under vatten. Under slutfasen var slagsidan mer än 90 grader. Fartyget sjönk snabbt med aktern först. Omkring kl 01:50 hade Estonia försvunnit från omkringliggande fartygs radarskärmar. Katastrofen var ett faktum. 852 personer omkom. 137 räddades.

Under den påföljande morgonen rapporterade media om katastrofen. Orsaken till haveriet var att Estonia tappat sitt bogvisir i det hårda vädret. Medelvinden var 12 - 20 m/s, hård kuling. Det förmodades att fartyget haft för hög fart i den grova sjön. Påfrestningarna på bogvisiret blev för stora. När det lossnade drog det ned bildäckets påfartsramp som fanns bakom visiret. Infarten till bildäck var nu helt öppen. Vågorna sköljde in över bildäck och vattenfyllde snabbt däcken under. Estonia förlorade sin stabilitet, kantrade och sjönk.

     
Bogvisiret i uppfällt läge. Strax under           Estonia i hamn. Rampen är nedfälld.
syns del av rampen.

    
Interiör från bildäck.                                          Bogvisir och ramp i genomskärning. Rampen håller
                                                                                tätt mot bildäck i uppfällt läge.


Haverikommissioner.
Två haverikommissioner har lämnat sina slutrapporter:

Ett svenskt konsortium som kallar sig SSPA har lämnat en rapport som du kan ladda ned här:

SSPA Research Report No. 134, 2008.  (engelska)

Följande sammanfattning finns att läsa:

”Det estniska flaggade ro-ro-passagerarfartyget M/S Estonia lämnade Tallinn den 27 september 1994 för en planerad resa till Stockholm. Vid ca 01:15, estnisk tid, skildes visiret från bogen på grund av tung belastning från vågor och lutade över stäven. Rampen drogs ned helt öppen, vilket medför att stora mängder vatten kommer in på bildäcken. Mycket snabbt intog fartyget en tung slagsida mot styrbord. Hon tog kurs mot hamn och saktade ner. De fyra huvudmotorerna stannade och fartyget var nu på drift. Slagsidan till styrbord ökade och vatten började komma in på däcken där hytterna fanns. Fartyget sjönk snabbt.”

En haverikommission bestående av företrädare för de estniska, finska och svenska regeringarna, Joint Accident Investigation Commission,  har gemensamt avlämnat en rapport som du enklast läser på Internet:

http://onse.fi/estonia/brindex.html   (engelska)

Rapporten är mycket detaljerad och välskriven. Beträffande orsaken till haveriet delar man SSPA:s uppfattning enligt ovan.



                 Jutta Rabe
Den tyska journalisten Jutta Rabe är en av de privatspanare som sökt sanningen omkring Estonias förlisning. I augusti år 2000 företog hon en dykexpedition till haveriplatsen. Estonia ligger på internationellt vatten men de svenska myndigheterna har gjort allt för att hindra intresserade att undersöka vraket. Man har stiftat lag som förbjuder svenska medborgare att gå ned till vraket. Platsen övervakas med hjälp av en elektronisk boj. Rabes team fick besök av den svenska kustbevakningen när de anlänt. Myndighetens företrädare uttalar sig i hotfulla ordalag. Han säger att "det här är ett brott i Sverige, den som kommer till Sverige av någon anledning kan riskera att ställas till ansvar hos polisen."  Rabes team fullföljer dock sitt uppdrag. Hon har producerat en video som visar hur expeditionen företogs. 12:34 min in i videon visas det ultimata beviset för att Estonia sänktes av en sprängladdning. Ett hål finns på styrbordssidans bog. Det är ca 2 m långt och ca 0,6 m brett. Det ligger klart under fartygets vattenlinje. Detta är anledningen till det snabba förloppet i förlisningen. Här kan du se videon:

MS Estonia - Jutta Rabe - the secret of how the ship got blown up     (tyska, engelska)

I videon framför Rabe följande teori som helt tillintetgör haverikommissionernas påstående beträffande bogvisiret:

"Det finns tre däck under bildäcket fyllda med luft. Det är anledningen till att ett fartyg ”simmar” i första skedet. När ett fartyg kantrar och tippar över, hålls den här luften kvar inuti och fartyget håller sig "simmande" på ytan i timmar, ibland dagar som det var fallet med Jan Hewelius, en annan fartygskatastrof. Endast när luften sakta sipprar ut där den är instängd, kommer fartyget att sjunka till havsbottnen. Men beträffande Estonia rapporterade många vittnen, överlevande, att fartyget flöt upp med sin bog en gång innan de sjönk ner till havsbottnen, där hon än i denna dag ligger i samma position. Det betyder att vatten måste ha kommit in i fartyget underifrån från ett hål eller någon form av öppning genom vilket fartyget fylldes med vatten och samtidigt tryckte luften uppåt och ut. Bara så hade det varit möjligt för fartyget att sjunka till havsbottnen som en sten. Så, om vi kan anta att en skada i Estonias skrov var orsaken till den snabba sänkningen, är nästa fråga naturligtvis: Hur skadades skrovet, som består av 1 centimeter starkt stål? Det finns mycket få möjliga förklaringar. En explosion är en, som bör beaktas seriöst."

Sprängningen:



I fartygets bogparti hade flera sprängladdningar placerats. Den laddning som rev upp det hål som
visas i videon hade placerats där den röda kvadraten syns. Dykarna har även filmat sprängladdningar
som inte detonerat men fortfarande fanns kvar inuti bogpartiet. Där texten "Estline" syns fanns de två
bildäcken. Därunder fanns tre däck för maskinrum, bränsletankar etc. Skotten mellan bildäck och de
underliggande däcken var täta. När vattnet forsade in genom det uppsprängda hålet pressades
luften ut genom hålet. Fartyget blev då snabbt instabilt och kantrade. Ovanför bildäcken fanns passagerarhytter,
restauranger kaféer etc.


Estonia som hon ligger än i denna dag med styrbordssidan mot havsbottnen.
Spränghålets placering är vid den röda kvadraten.


En dykare mäter upp spränghålet med en
tumstock, ca 2 m  x   0,6 m. Observera att
plåten är uppfläkt utåt.

Under min militärtjänstgöring vid I 19, Boden, var jag placerad vid ett ingenjörsförband. Jag fick då utbildning i sprängteknik. Med de kunskaper jag har inom området vill jag påstå att det krävs expertis för att utföra ett sprängattentat som detta. Mina misstankar faller på nazistiska element inom den svenska militären.

Passagerarna
Vilka fanns med på Estonia vid avgången från Tallin? Detta är en fråga som ännu inte är helt klarlagd. Det finns anledning att tvivla på att det någonsin blir helt utrett. Min arbetshypotes i denna del har varit att svenska nazister ligger bakom sänkningen av Estonia. Det borde i så fall innebära att offren åtminstone till viss del var de som nazisterna ville se på fartyget den ödesdigra natten. Ca två veckor innan katastrofen blev jag uppmanad av en person i Stockholm att göra en kryssning med Estonia till Tallin. Det var med viss förvåning som jag emottog detta förslag. Jag hade tidigare läst om morden på fackföreningsledarna Bertil Whinberg och Ove Fredriksson i Tallin, januari 1991. Media utpekade staden som ett tillhåll för den ryska maffian. Jag hade inget intresse av att besöka Tallin.

Tallink, det rederi som ansvarade för Estonia misslyckades med att ta fram korrekta passagerarlistor efter katastrofen. Det estniska inrikesministeriet fick då uppdraget att göra en sammanställning. Man gjorde flera försök men misslyckades. En anledning anses vara att maffian varje gång lyckades få med namn på listan som inte hade varit med på båten. Latent fanns risk för försäkringsbedrägerier med denna osäkerhet.

Jag har kommit att intressera mig i första hand  för de svenska passagerarna. Jag har tagit del av en passagerarlista som den svenska Rikskriminalpolisen sammanställt. Den innehåller 989 namn. Från denna lista har jag sammanställt en lista över de som var mantalsskrivna i Sverige den 1994-09-28. Denna lista innehåller totalt 562 namn. Den klart övervägande delen är svenskar men andra nationaliteter förkommer. I anmärkningskolumnen har jag angivit de som räddats. Övriga är omkomna. Gatuadresserna anges utan husnummer.



Listan är producerad i Excel-format. Det går att göra sökningar på specifika namn samt statistiska körningar på populationen i sin helhet. Du kan ladda ned listan här:

Estonia - passagerare mantalsskrivna i Sverige den 1994-09-28

Kartläggning i Google Earth
Med hjälp av gratisprogrammet Google Earth visar jag passagerarnas geografiska hemvist i Sverige. Man kan lägga ut platsmärken i programmet. Dessa kan importeras i programmet av vilken användare som helst. Platsmärken har lagts ut enligt de adressuppgifter som finns i listan.

Mitt antagande är att de svenska nazisterna "rekryterat" många personer till den ödesdigra resan. När man ser på kartbilderna kring platsmärkena så kan man få vägledning. Det är uppenbart att de personer som valt ut offren har haft tillgång till översiktskartor. Google Earth fanns inte att tillgå 1994 men andra datoriserade kartdatabaser kan ha använts. Som exempel kan kartbilden omkring platsmärket för Ola Söderlund visas. Söderlund var bosatt på Kartstigen, Vilhelmina.


Kartbild omkring platsmärket för Ola Söderlund.

I programmets meny kan man klicka på ett platsmärke. Därefter visas den aktuella platsen. I de flesta fall kan man gå ned på marknivå för att granska omgivningarna.

Här kan du ladda ned platsmärken: Platser-Estonia.zip    (562 st)
OBS! Filerna är komprimerade i zip-format. Innan du kan använda dem måste du packa upp dem. Det kan göras med hjälp av programmet WinZip: http://www.winzip.com/win/se

Tips: Om du tidigare har laddat ned platsmärken för Offer för det svenska nazistvåldet (gula) från denna hemsida så kan du enkelt jämföra dem med Estonias (röda). Om du vill ha andra färger så kan du redigera i Google Earth:

1. Högerklicka på ett platsmärke i menyn till vänster.
2. Välj egenskaper.
3. En dialogruta kommer upp.
4. Klicka på ikonen för platsmärke längst upp till höger,
5. Välj platsmärke.
6. Klicka OK.

Besättningen.


             Carita Barasinski

Estonias besättning bestod till övervägande delen av estniska medborgare. Här låter jag den svenska representationen bestå av endast en besättningsmedlem. Hennes namn var Carita Barasinski (1965 - 1994). Hon var gift med Peter Barasinski. De jobbade med ledning och träning av nyanställd personal. Peter var inte i tjänst vid haveriet. Han avled i cancer 2006.

YouTube video: Celine Dion - My Heart Will Go On - Music Video Titanic Soundtrack


MS Estonia - fakta
Avgång från Tallin: 1994-09-27 kl 19:00 lokal tid.
Planerad ankomst till Stockholm: 1994-09-28 kl 09:30 lokal tid.
Medelhastighet för att hålla tidtabellen: 16,5 knop (30,6 km/tim).
Fartyget: längd: 155,4 m, bredd: 24,2 m.
Fartyget var certifierat för 2000 passagerare.
989 personer fanns ombord vid avgång från Tallin, därav 796 passagerare och 193 i besättningen.
Haveriet startade 1994-09-28 kl 00:55. Överlevande passagerare har vittnat om att de känt en duns i fartyget.
Position: ca 35 km sydost om Finska Utö.
Fartyget hade sjunkit helt kl 01.48 på 85 meters djup. Position: 59°23′N 21°42′E
Sjunktiden var mindre än 1 timme.
Signifikant våghöjd: 4 – 4,4 m.
Medelvind: 12 – 20 m/s.
Lufttemperatur: +8°C till + 12°C
Vattentemperatur vid havsytan: +12°C till +13°C.
852 dödsoffer varav 501 svenska medborgare. 137 räddade.
I januari 1993 såldes fartyget till svenska Nordström & Thulin, delägare i rederiet Estline tillsammans med estniska statens Estonian Shipping Company, och registrerades både av Estline och cypriotiska Estline Marine Co Ltd i Nicosia på grund av krav från långivaren, Europeiska utvecklingsbanken. Hon fick nu namnet M/S Estonia och sattes in på rutten Tallin-Stockholm.



Militärt vansinne i Armasjärvi, 1940.


Kartbild över Armasjärvi (Kärlekssjön). Foto: Google Earth.

Sjön Armasjärvi och det lilla samhället med samma namn ligger i Torneådalen, nära den finska gränsen. Den är ca 5 km lång och 1 km bred. Ungefär vid mitten av sjön fanns en färja i trafik, 1940. Följande finns att läsa i Wikipedia:

Armasjärviolyckan är en av de svåraste olyckor som drabbat det svenska försvaret i fredstid. Olyckan inträffade under beredskapstiden kvällstid den 24 oktober 1940 på sjön Armasjärvi i Tornedalen, då en färja förliste och 46 män förolyckades. Olyckan skedde då ett ingenjörkompani ur Bodens ingenjörregemente skulle färjas över från västra till östra sidan av sjön, där förläggningen låg. Två plutoner, omkring 100 man, blev beordrade att kliva på färjan, trots att färjkarlen protesterat och hävdat att färjan bara var dimensionerad för cirka hälften. Färjan havererade halvvägs ut på den kilometerbreda sjön. Det var iskallt i vattnet, soldaterna var tungt utrustade och det var dessutom hård blåst. 46 män förolyckades, varav 44 soldater och två civila.

Denna "olycka" inträffade ca 8 månader efter sprängningen av Norrskensflamman. De plutoner som drabbades kom från samma regemente, Ing 3, som de ansvariga fänrikarna vid "Flamman". Det ansvariga befälet vid Armasjärvi var fänrik Ivan Pellijeff. Han kom att åtalas för "oförstånd i tjänst" men frikändes.

Några av de omkomna:

     


Den kapsejsade färjan.


Färjan inspekteras.


Minnessten i Armasjärvi.