|
Innehållsförteckning.
Hitlers flykt till Argentina, 1945.
Ovanstående bild påstås vara en av de sista kända bilderna av
Hitler. Han påstås inspekterar
Hitlerjugend den 20:e mars 1945.
Det är inte
är Hitler som inspekterar Hitlerjugend. Jag har fällt in en bild av
Hitler för att underlätta
jämförelsen. Det är främst näsan som inte stämmer. Längst till höger
står Arthur Axmann.
Hitler
Dubbelgångaren
Hitler
Dubbelgångaren
Syftet med denna fotografering var att ge intrycket av att ”Führern”
befann sig i Berlin och senare påstods ha begått självmord den 30 april
1945. Det är känt att Hitler hade flera dubbelgångare.
Under början av 1945 kunde de allierade fastställa ett ungefärligt
tidsschema för Tysklands kapitulation. Man hade också överenskommit om
hur ”problemet” Adolf Hitler skulle lösas. Att infånga och lagföra honom
var en politisk omöjlighet. I eventuella förhör skulle han kunna avslöja
många tyska kollaboratörer. Det skulle vara liktydigt med dödsstraff för
dessa personer. Lösningen blev att låta Hitler och hans närmaste få fri
lejd ut ur Tyskland samt att låta Hitler begå ”självmord”. Det finns
inga kända bilder på Hitler efter den 20 mars 1945 - varken i egen
person eller som dubbelgångare. Mitt antagande är att han lämnat
Tyskland senast den 20 mars 1945.
Hitlers och Eva Brauns påstådda grav.
När de sovjetiska styrkorna anlände till Hitlers bunker fanns inte ett
enda spår av Hitler eller Eva Braun. Det var vad som hade planerats.
Officiellt sades att de hade begått självmord den 30 april. Därefter
hade kropparna kremerats. Ovanstående bild är arrangerad. Se exempelvis
på de bensindunkar som finns vid ”graven”. Alltför riggat. Inga spår av
förbränning syns på bilden. Inget av de "förbrända" kropparna kunde
visas upp.
Flykten till Argentina.
Gerrard Williams
Simon Dunstan
Under 2011 publicerade Gerrard Williams and Simon Dunstan
sin bok ”Grey Wolf”. Det finns en video på YouTube som
sammanfattar boken på ett bra sätt:
GREY WOLF : THE ESCAPE OF ADOLF
HITLER - FULL ACTION MOVIE IN ENGLISH
Ett antal sajter presenterar boken. Här ger
jag förslag på en sajt:
https://issuu.com/bookworm98/docs/the_grey_wolf_-_simon_dunstan
Sammanfattning av ”Grey Wolf”:
Efter det nazistiska nederlaget i
Stalingrad 1943 hade ledande nazister insett att det var endast en
tidsfråga innan Tysklands kapitulation skulle vara ett faktum.
Planeringen för efterspelet började. Martin Bormann var hjärnan
bakom operation ”Grey Wolf”. Man planerade för en framtid i Argentina.
Det fanns gott om tyska bosättare i Argentina. Det skulle vara enkelt
för de flyende att smälta in i det Argentinska samhället. Nazisterna i
Berlin hade goda förbindelser med den korrupta regimen i Argentina under
ledning av Edelmiro Julián Farrell Plaul. Han var president under
perioden 1944 – 1946. Juan Peron var vicepresident under1945. Han
tog över som president 1946 och fortsatte som sådan fram till 1955.
Bormann hade fått försäkringar om att de tyska ledarna, inklusive
Hitler, skulle välkomnas.
I samband med den tyska ockupationen
av länder som Holland, Belgien och Frankrike plundrade nazisterna dessa
länder på sina rikedomar. Särskilt begärliga var guld, diamanter och
konstverk. De länder som fortfarande hade sin guldreserv inom landets
gränser fick se den beslagtagen. Med tiden blev det enorma kvantiteter
stöldgods som skulle magasineras. Bormann organiserade denna del. Tanken
var att stöldgodset skulle transporteras till Argentina och sedan
fungera som finansiering för de flyktade ledande nazisterna.
När de ryska trupperna närmade sig
Berlin i april 1945 var det dags att starta räddningsoperationen ”Grey
Wolf”. Författarna uppger att Hitler och Eva Braun samt några av deras
närmaste medarbetare lyfte i ett flygplan från Berlin den 28 april 1945.
En provisorisk startbana hade arrangerats i västra Berlin. Den breda
boulevarden vid Hohenzollerndamm hade preparerats. Banans längd blev ca
700 m. Man hade fyllt igen de hål som uppstått på boulevarden i samband
med bombanfall. Soldater hade placerat ut röda signallampor längs banan.
Det flygplan som skulle användas var en Junker Ju 52. Den hade plats för
18 passagerare. Planet startade från ett flygfält utanför Berlin.
Klockan 3 på natten den 28 april landade det på banan vid
Hohenzollerndamm. Pilot var den erfarne
stridsflygaren Peter Erich Baumgart. Även en andrepilot fanns
med. Hitler och hans sällskap kunde stiga ombord. Efter take off tog man
kurs mot ett flygfält vid Tönder, Danmark. Det fanns givetvis fientligt
flyg som kunde dyka upp under flygningen. Via diverse omvägar lyckades
man undvika dessa. Efter landningen i Tönder hälsade Baumgart på
passagerarna. Det var först då han upptäckte vem som var huvudperson i
sällskapet.
I slutet av april hade de Sovjetiska styrkorna intagit Berlin.
Den 29 april kapitulerade Tyskland. Den 30 april meddelades det
officiellt att Hitler hade begått självmord i sin bunker.
Den 29 april fortsatte Hitler och hans
sällskap flykten. Man gick åter ombord på Junkern Ju 52 i Tönder. Man
satte nu kurs mot Travemünde. Efter ca 45 minuters flygning landade man
där. Några personer i sällskapet lämnade för att fortsätta till andra
destinationer i Tyskland. Lt. Col. Baumbach väntade på startbanan i
Travemünde i en tremotorig Junker Ju 252. Motorerna var redan påslagna.
Denna maskin hade räckvidd för att nå nästa destination – Reus i
Katalonien, Spanien. Bormann hade fått klartecken från general Franco om
att ett flygfält hade ställts i ordning för Hitler och hans sällskap.
Efter ca 6 timmars flygning kunde man landa i Reus. Baumbach var i
radiokontakt med kommendören på flygfältet innan landningen. Femton
minuter senare hade militärkommandot skickat en Junker Ju 52, med
spanska beteckningar, till flygfältet i Reus. Junkern Ju 252
demonterades i Reus för att på så sätt sopa undan alla spår.
Nästa
destination för Hitler och hans sällskap var Fuerteventura på
Kanarieöarna. Där fanns en topphemlig anläggning som kallades ”Villa
Winter” ( koordinater 28°6′7″N, 14°22′30″W ) Det blev
den slutliga destinationen för några i sällskapet medan Hitler och
övriga fortsatte till sin slutliga destination – Argentina. Färden
genomfördes i en U-båt.
Min kommentar:
Boken ”Grey Wolf” är en blandning av
fiktion och verklighet. Författarna har undvikit att vara alltför
utpekande. Bara påståendet att Hitler och många andra ledande nazister
undkommit rättvisan får tanken att svindla. De fiktiva delarna är tänkta
att ge viss vägledning om vad som verkligen hände. På så sätt har
boken ett värde. Jag ser den i första hand som ett politiskt inlägg. Där
förlorar den i trovärdighet. Hitler och hans sällskap har lämnat Berlin
senast den 20 mars, förmodligen tidigare än så. Man hade fri lejd.
Destinationen var Argentina. Det snabbaste och säkraste sättet var
transport via flyg. Det stöldgods som skulle finansiera vistelsen i
Argentina transporterades med ett antal U-båtar. Destinationen för dessa
var Mar del Plata, Argentina.
Författarnas påstående om att Hitler
och hans sällskap lyfte från Hohenzollerndamm mitt i natten saknar
trovärdighet. Vid denna tidpunkt, den 28 april, stod Tyskland inför sin
kapitulation. Naturligtvis kryllade det av underrättelseagenter
överallt. Det fanns ingen möjlighet att obemärkt landa eller starta ett
flygplan på en gata i Berlin. Under de sista månaderna av kriget
kontrollerade de Allierade luftrummet över Berlin. Det skulle vara
mycket riskfyllt att försöka lyfta från Berlin. Den som var
uppgiftslämnare beträffande flygningen från Hohenzollerndamm till Tönder
var Peter
Erich Baumgart. Denne SS officer åtalades för krigsbrott under 1947. Han
har vittnat om flygningen inför domstol. Jag anser att han använts som
en bricka i spelet när det gällde att göra en mörkläggning av Hitlers
flykt från Berlin. Den historia som Baumgart levererat är påhittad.
Någon gång omkring den 20 mars har de Allierade öppnat ett fönster för
Hitler och hans sällskap. Man har lyft från något flygfält i närheten av
Berlin. Planet hade preparerats. Inga hakkors. Inga flaggor.
Destinationen var Reus, Spanien. Där har man gått ombord på ett större
plan. Under 1945 hade Tyskland bombplan med en räckvidd uppgående till
300 mil. Jag föreslår att ett sådant plan byggts om för att transportera
Hitler och hans sällskap till Argentina. Planet har flugits in till Reus
i nära anslutning till Hitlers ankomst. Jag föreslår att färdvägen
därefter blev: Reus – Fuerteventura – Kap Verde – något flygfält på
Brasiliens nordöstra kust – därefter den slutliga destinationen i
Argentina. Sträckan Reus – Brasilien gick till största delen över öppet
hav. Det fanns ingen anledning för eventuellt fientligt flyg att
patrullera sträckan. Man kan säga att nazisterna gjort ett säkert
vägval.
De Allierade var alltså överens om att Hitler och hans närmaste
medarbetare skulle få fri lejd till Argentina. Det innebar också att de
Allierades underrättelsetjänster var med på noterna. När U-båtarna med
sitt stöldgods nått sin slutdestination i Argentina, Mar del Plata, var
det dags att låta åtminstone en underrättelsetjänst agera. FBI
har låtit publicera ett antal telegram som de producerat. Hitler uppges
ha observerats i Argentina. Här nedan följer två telegram. Notera att
den officiella versionen var att Hitler och hans sällskap flydde i en
U-båt. Det första telegrammet handlar om en FBI agent som rapporterat
den 18 juli 1945 om en tysk U-båt, U 530, som ”kapitulerat” vid Mar Del
Plata, Argentina. Agenten har hittat fotspår som han följt. Syftet med
telegrammet var att informera världens underrättelsetjänster om att
Hitler nått sin slutdestination, underförstått att det inte längre fanns
någon anledning att försöka spåra honom. Hitler var FBI:s ”baby” och den
organisation som initialt ansvarade för övervakningen av honom.
Möjligtvis kan CIA ha tagit över efter att OSS ombildats till CIA. Många
flyktade nazister rekryterades till CIA efter krigsslutet. Mycket
troligt att några av dessa avdelats för övervakningen av Hitler i
Argentina.
Författarna av ”Grey Wolf” påstår att Hitler och hans närmaste bosatte
sig i provinsen Neuquen i Argentina.
Den röda ikonen markerar Hitlers bostad. Den ligger 15 km från
gränsen mot Chile. Den
ligger nära vatten. Enda sättet att ta sig till
platsen är med båt. Hitlers säkerhetstjänst
kunde enkelt kontrollera
inloppet till området. Koordinater: 40.7146° S,
71.7010° W
Hitlers bostad, Inalco House. Koordinater 40.7146° S, 71.7010° W
Min uppfattning är att författarna är trovärdiga i den del som handlar
om Hitlers bosättning i Argentina. Man refererar till många vittnen som
framträtt med sina riktiga namn. De uppger att de identifierat Hitler
när de sett honom i omgivningarna. En svaghet i boken är att det inte
finns några bilder på Hitler från hans tid i Argentina. I den video som
producerats kan man ibland se korta sekvenser visas som om de är hämtade
från gamla smalfilmer. Bilden får plötsligt sämre skärpa och blir något
skakig. Jag tolkar det som författarnas sätt att markera att det finns
fotografiskt material som de tagit del av. Eva Braun var amatörfilmare. En del av de filmer som hon producerade under tiden i
Tyskland finns att se på Internet. De ger en inblick i de nazistiska
ledarnas galenskap. Hitler var bosatt i Argentina i 17 år fram till sin
död 1962. Jag har sökt kritiker av boken på Internet men inte lyckats
hitta en enda seriös kommentar.
Eva Mudocci
Martin Bormann
Wilhelm II
(1872
– 1953) (1900 - ????) (1859 – 1941)
Marie Soldat-Roeger Adolf Hitler
Nicholas II av Ryssland
(1857–1940)
(1889 – 1962)
(1868 - 1918)
Marie Soldat-Roeger
Adolf Hitler
Nicholas II av Ryssland
(1857–1940)
(1889 – 1962)
(1868 - 1918)
Marjorie Hayward Eva
Braun
Nicholas II av Ryssland
(1885 – 1953)
(1912 – 20??)
(1868 - 1918)
Marjorie Hayward Eva
Braun
Nicholas II av Ryssland
(1885 – 1953)
(1912 – 20??)
(1868 - 1918)
Arma
Senkrah
Juan Perón
Wilhelm II, tysk kejsare.
(1864
- 1900)
(1895 – 1974)
(1859 - 1941)
Juana Ibarguren
Nuñez Eva “Evita” Perón
Wilhelm II, tysk kejsare.
(1894-1971)
(1919 - ????)
(1859 - 1941)
YouTube video:
Madonna - Don't Cry For Me Argentina
|