|
Innehållsförteckning.
Attacken mot Pearl Harbor. 1941.
Pearl Harbor sedd från sydvästlig riktning. Inloppet till
”pärlan” syns högst upp i mitten.
Hamnen är belägen på Honolulu som ingår i ögruppen Hawaii. Fotot är
taget i oktober 1941.
Koordinater: 21°22′1.54″N, 157°56′18.86″W
Under 1940 hade 2:a världskriget
startat på flera fronter. I september 1940 hade Japan anslutit till
Axelmakterna (Tyskland, Italien). På den andra planhalvan fanns de
Allierade (Storbritannien, Frankrike och Sovjetunionen). Det fick USA
att se över sina positioner. Man var på det klara med att förr eller
senare skulle en konfrontation med Japan bli oundviklig. USA var
inledningsvis bundet av ett beslut i Kongressen som innebar att landet
skulle förhålla sig neutralt. Opinionsundersökningar visade att det
fanns en klar majoritet som var emot USA:s inträde i kriget.
Den sittande presidenten, Franklin D. Roosevelt (Demokraterna),
ansåg sig dock tvungen att stötta Storbritannien i det pågående kriget i
Atlanten. Exempelvis avsattes avsevärda resurser för att understödja de
handelsfartyg som gick i konvoj mellan England och USA. Roosevelts
administration betraktade inte denna inblandning som krigshandlingar och
därmed inget brott mot neutraliteten.
USA hade sin bas för Stillahavsflottan i San Diego, Kalifornien. I
mitten av 1940 hade Roosevelt beslutat att den skulle flyttas till
Pearl Harbor. Syftet var att avskräcka Japan från krigföring i
Ostasien. Brittiska kolonier i Sydostasien, exempelvis Singapore, var i
farozonen. Ett annat syfte var att kompensera för det resurser som
insatserna på Atlanten tagit. Stillahavsflottan kom närmare de förmodade
konfliktzonerna. USA bedömde att resurserna i Stilla Havet var
tillräckliga.
Sommaren 1940 hade Storbritannien ockuperat Island. Syftet var att få en
strategiskt viktig flottbas i Atlanten. I juli 1941 beslöt Roosevelt att
USA skulle göra britterna sällskap på Island. Man etablerade en egen
flottbas där. USA:s jagare och flygplan hjälpte britterna i jakten på
tyska ubåtar. När man identifierat tyskarnas position rapporterade man
till britterna som därefter sände ut jagare och flygplan för att avfyra
sjunkbomber mot ubåtarna. Denna hjälp betraktade den amerikanska
regeringen inte som en krigshandling.
Den 22 juni 1941 startade Tyskland operation Barbarossa d.v.s.
invasionen av Sovjetunionen. Det var ett stort bakslag för Japan.
Huvudanledningen till Japans anslutning till Axelmakterna var att man
förmodades få uppbackning från Tyskland i den planerade krigföringen i
Sydostasien. Denna möjlighet försvann den 22 juni. Plötsligt hade man
Sovjetunionen som ett potentiellt hot – något som man inte räknat med.
I juli 1941 beslöt USA att upphöra med sin oljeexport till Japan.
Ytterligare ett tungt bakslag för Japan. USA levererade 80% av Japans
totala oljeimport. USA:s regering betraktade inte embargot som en
krigshandling. Neutraliteten stod fast. Japan betraktade möjligheten att
köpa olja från Holländska Ostindien. Om holländarna skulle följa USA:s
oljeembargo så skulle Japan tvingas invadera Indien för att komma åt
oljan. Det skulle innebära krig med Storbritannien och förmodligen även
med USA. Inte önskvärt.
I november 1941 pågick förhandlingar i Washington mellan mellan USA och
Japan. En av de saker som avhandlades var Japans ockupation av
Manchuriet (1931). Den 26 november
1941 överlämnade USA ett ultimatum till Japan. Man krävde att Japan
skulle dra tillbaka alla sina styrkor från Indokina och Kina, avsäga sig
alla territoriella rättigheter i Kina och avsluta sitt alliansfördrag
med Axelmakterna. Förhandlingarna avbröts därefter utan att några
överenskommelser träffats.
Efter de avbrutna förhandlingarna uppstod spekulationer inom den
amerikanska regeringen om vilka mål som Japan kunde tänkas anfalla. Den
allmänna uppfattningen var att Thailand eller något annat mål som inte
var amerikanskt territorium var det mest troliga. Det fanns inga
spekulationer om att Pearl Harbor skulle anfallas.
När man sammanfattar ovanstående så ser man att de båda parterna befann
sig i ett läge där ingen kunde gå ut med en krigsförklaring mot den
andra. USA var enligt lag bunden till neutralitet. Japan visste
att de var chanslösa i ett krig mot USA. Det skulle ha varit vansinnigt
att angripa USA i detta för Japan mycket dåliga strategiska läge.
Roosevelt och hans närmaste medarbetare hade insett att det inte skulle
bli något anfall från Japan. Då föddes idén om ett fiktivt
Japanskt anfall på Pearl Harbor.
Påstådda rörelser i Stilla Havet för den japanska insatsstyrkan
vid attacken mot Pearl Harbor
den 7:e december 1941. Startpunkten var Kurilerna (26 nov) och
slutpunkten kan eventuellt ha
varit Yamaguchi (23 dec). Källa: Wikipedia.
Hangarfartyget USS Enterprise fotograferad i augusti 1944.
Källa: Wikimedia Commons.
Förberedelserna för ett ”japanskt” anfall kunde
starta efter de avbrutna förhandlingarna den 26 november. De tre
hangarfartygen Enterprise, Lexington och Saratoga beordrades att
inta positioner väster om Hawaii. De ”råkade” alltså befinna sig utanför
Pearl Harbor vid attacken. Från dessa fartyg kunde amerikanska
stridsflygplan ostört närma sig Pearl Harbor. I de officiella
rapporterna uppges att 353 japanska plan attackerat. Min bedömning är
att det räckt med 20 amerikanska plan för att åstadkomma den relativt
begränsade skada som uppstod. De fartyg som bombats och sjunkit kunde
enkelt bärgas. Vattnet i hamnen är grunt.
USS Arizona (AR - i - ZON - A).
USS Arizona var ett slagskepp byggt 1914. Det hade deltagit i första
världskriget. Det eldades med kol. Fartyget var omodernt och motsvarade
inte de krav som ställdes på ett slagskepp år 1941. Arizona sänktes av
de amerikanska bombplanen. Fartyget bärgades inte.
Den infrastruktur som fanns i hamnen fick begränsade skador. Byggnaden
där militären hade sitt högkvarter bombades inte.
Det uppges att 2 403 amerikaner dödats och 1 178 skadats. Min
uppfattning är att dessa siffror är överdrivna. Det var helgdag (söndag)
på Hawaii när attacken inträffade. De flesta i fartygens besättningar
befann sig på permission.. Många har dödats och skadats i attacken. Den
saken är klar.
President Roosevelt hade jobbat hårt hela veckan. På förmiddagen
den 7 december hade han givit order att han inte fick störas. Hans
telefon var frånkopplad. Han skulle pyssla med sin frimärkssamling. Kl
13:45 hade sekreteraren för den amerikanska flottan, Frank Knox, nåtts av informationen om den "japanska"
attacken. Han lyckades då få kontakt med Roosevelt över telefon. Han sa
då: "Herr President, det ser ut som att japanerna har attackerat Pearl
Harbor", varpå presidenten svarade "Nej!".
Husband E. Kimmel var kommendör för USA:s Stillahavsflotta. Han
fanns på plats på Hawaii när attacken inträffade. I efterspelet hölls
han ansvarig för misslyckandet. Han avskedades som kommendör och
degraderades från 4-stjärning amiral till 2-stjärning. Självklart hade
Kimmel deltagit i planeringen av det ”japanska” anfallet. Han försvarade
sig med att han bara följt order från Washington. Han har fått stöd för
denna inställning från ett antal skribenter i USA.
Kimmel var
gift med Dorothy Kinkaid. De hade tre söner.
Manning Kimmel gick i faderns fotspår och blev
sjöofficer. Han deltog i 2:a världskriget. Han var främst placerad för
tjänstgöring på ubåtar. 1944 var han befälhavare på ubåten USS Robalo.
Den 26 juli befann man sig utanför Filippinerna. Ubåten körde på en mina
och sjönk. De närmare omständigheterna omkring Kimmels öde är okända. Han
förmodades dock omkommen. Han blev 31 år.
Husband E. Kimmel, 1882 - 1968.
Dorothy Kinkaid, 1890 -1975.
Manning Kimmel, 1913 - 1944.
Exchanged.
Walter Short, (1880 - 1949), var general i den
amerikanska armén. Han var ansvarig för försvaret av de militära
installationerna på Hawaii. Han avskedades från denna post efter
attacken. I likhet med Kimmel hänvisade han till att han bara följt de
order som kom från Washington. Short degraderades. Han avled i en
hjärtsjukdom 1949. Han blev 69 år.
Efter en längre tids sjukdom avled Franklin D. Roosevelt den 12 april
1945. Han blev 63 år.
Roosevelt efterträddes av Harry S. Truman.
Minnesmärke:
Museeum vid vraket av USS Arizona. V-märkt.
|