Innehållsförteckning.

Europadomstolen

Jag har drivit ett rättsfall i Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter. Den 2011-02-26 har jag har ingivit följande klagan till domstolen:

"Jag har varit övervakad av den svenska polisen sedan början av 90-talet. Jag anser att övervakningen är olaglig eftersom den bryter mot Polislagen §8. Jag vet inte varför jag är övervakad. Jag har begärt att Polisen ska skicka ett utdrag till mig om eventuella anteckningar som finns om mig i Polisens register. Detta har nekats mig med hänvisning till sekretess. Jag har begärt att Justitiekanslern och Justitieombudsmannen ska ta del av de anteckningar som finns om mig hos Polisen. Detta har nekats mig. Jag har aldrig varit åtalad för något brott. Jag har aldrig förhörts av Polisen. Jag är medlem i ett politiskt parti som tillhör Sveriges Riksdag. Jag har aldrig deltagit i några politiska aktiviteter. Jag är en helt vanlig människa som bor med min familj i en förort till Stockholm. Det finns ingen legal substans för övervakning. Det rör sig enbart om förtal. Min telefon avlyssnas. Min e-post avlyssnas. Mina aktiviteter på Internet avlyssnas. Mina brev öppnas. Min bil är buggad (GSM-bugg). Jag anser att Svenska Staten har brutit mot Artikel 8 i konventionen, rätt till skydd för privat och familjeliv."

Domstolen har fattat beslut i ärendet den 26:e januari 2012. Beslutet är författat på engelska. Jag återger det här i översättning:

”Jag skriver för att informera dig att den 26:e januari 2012 beslutade Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter, sittande i en en-domar-nämnd (A. Nuβberger assisterad av en rapportör i överensstämmelse med artikel 24§ 2 i konventionen), att förklara oantaglighet för din klagan framförd den 28 februari 2011 och registrerad under ovannämnda nummer. Domstolen fann att konventionens krav inte har uppfyllts. ljuset av allt material som besitts, och så långt det ärende som klagas var inom sin behörighet, har domstolen funnit att det inte avslöjas någon förekomst av brott mot rättigheter och friheter angivna i konventionen eller dess protokoll. Detta beslut är slutligt och inte föremål för någon överklagan till varken domstolen, inkluderande dess Grand Chamber, eller någon annan instans. Du får därför anta att registratorn inte kan tillhandahålla några ytterligare omständigheter om en-domar-nämndens överväganden eller handha ytterligare korrespondens som hänför sig till dennas beslut i detta fall. Du får inga ytterligare dokument från domstolen beträffande detta fall och, i överensstämmelse med domstolens stadga, kommer akten att förstöras ett år efter beslutsdatumet.Föreliggande skrivelse är upprättad i överensstämmelse med regel 52A i domstolens stadga."

Min kommentar till ovanstående:
Utfallet av målet var det förväntade. Redan i ett tidigt skede (våren 2011) fick jag indikationer på att min klagan inte skulle bifallas. Anledningen till detta stavas CIA. I ett sådant sammanhang väger de mänskliga rättigheterna lätt.

Under resans gång har jag vid åtskilliga tillfällen utsatts för förtäckta hot. Hur många gånger har jag varit död och begraven? Jag har tappat räkningen. Domstolens handläggning har varit miserabel. Man har begärt, via brev, handlingar som jag redan skickat in. Handläggningen har varit långsam. I ett brev daterat den 25:e augusti 2011 skriver handläggaren Anders Månsson:
”I detta sammanhang vill jag framhålla behovet av att undvika dröjsmål och betona att om Ni inte inkommer med begärda handlingar inom sex månader kommer Er akt, utan ytterligare förvarning, att förstöras. Förlängning av denna frist är inte möjlig.”

Som framgår av domen så mörklägger man domskälen. Man bemöter inte mina påståenden, i min klagan, på en enda punkt! Detta påminner om förfarandet i domstolar belägna i länder som inte betraktas som rättssäkra.  I Sverige tar vi de mänskliga rättigheterna för givna. Ändå är det så att när myndigheter och politiker har CIA som ”playmate” så kan vad som helst hända. Jag tolkar domstolens utslag som att det är OK för fortsatta trakasserier och övervakning. Det jag utsatts för är en exempellös kränkning.

Min slutsats är: Den Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter är en korrupt institution fullkomligt infiltrerad av nazister.