p;
  RÄTTSSKANDALER
 

Innehållsförteckning.

CIA - ett terrornätverk.


CIA
(Central Intelligence Agency) är beläget i Langley, Virginia, USA. Organisationen, i sin nuvarande form tillkom 1947. Dess huvuduppgift är att förse den amerikanska statsledningen samt en rad myndigheter med underrättelseinformation.
I samband med Japans attack mot Pearl Harbour, 1941, framkom svåra brister i USA:s militära underrättelsetjänst. Under ledning av president Truman bildades kort därefter OSS (Office of Strategic Services) som då blev föregångaren till CIA. Idag har man ca 16000 personer anställda inom huvudorganisationen i USA. Globalt verkar ca 1 milj. personer inom organisationen. Författaren William Blum (har jobbat för CIA) är en av de personer som försökt kartlägga CIA:s verksamhet. Han har sammanställt följande:
Mer om William Blum finns på  www.williamblum.org


Listan över framträdande utlänningar där USA sedan slutet av andra världskriget har varit inblandat i mordet på eller planerat att mörda innehåller enligt William Blum följande namn:

Abdul Karim Kassem, ledare för Irak.
Ahmed Dlimi, marockansk armsbefälhavare.
Ayatollah Khomeini, ledare för Iran.
Charles de Gaulle, president i Frankrike.
Che Guevara, kubansk ledare.
Chou En-lai, premiärminister i Kina.
Claro M. Recto, filippinsk oppositionsledare.
De nio comandantes i sandinisternas ledning.
Fidel Castro, president på Kuba.
Francisco Caamano, oppositionsledare på Dominikanska republiken.
Francois "Papa Doc" Duvalier, diktator på Haiti.
Gamal Abdul Nasser, president i Egypten.
Jawaharlal Nehru, premiärminister i Indien.
Jose Antonio Remon, president i Panama.
Jose Figueres, president i Costa Rica, två mordförsök.
Kim Il Sung, premiärminister i Nordkorea.
Kim Koo, koreansk oppositionsledare.
Manuel Noriega, chef för Panamas underrättelsetjänst.
Michael Manley, premiärminister på Jamaica.
Mobutu Sese Seko, president i Zaire.
Mohammed Fadlallah, libanesisk shiitisk ledare.
Muammar Khadaffi, ledare för Libyen.
Ngo Dinh Diem, president i Sydvietnam.
Norodom Sihanouk, ledare för Kambodja.
Omar Torrijos, ledare i Panama.
Patrice Lumumba, premiärminister i Kongo.
Pierre Ngendandumwe, premiärminister i Burundi.
Rafael Trujillo, diktator i Dominikanska republiken.
Raul Castro, hög ledare på Kuba.
Rene Schneider, chilensk arméöverbefälhavare.
Saddam Hussein, ledare för Irak.
Salvador Allende, president i Chile.
Sukarno, president i Indonesien.

Blum är författare till boken "CIA & USA:s verkliga utrikespolitik", Epsilon Press, 1998. Ovanstående lista presenteras i boken. Huvudinnehållet har utkommit i flera upplagor – den första redan 1986.

CIA hade sin guldålder under 50- och 60-talet. Man kan säga att organisationen blev en stat i staten. Dess huvuduppgift var att bekämpa kommunism över hela världen. Redan kort tid efter andra världskrigets slut stod det klart för de amerikanska politikerna att Moskva hade ambitionen att exportera sin ideologi till andra regioner. Sovjetunionen såg till att de marionetter som man tillsatt i de s.k. satellitstaterna fullgjorde sin plikt. Minsta försök till utbrytning krossades med våld. Ett av de tydligaste exemplen var Ungernrevolten, 1956.

Under 50- och 60-talet väcktes den västeuropeiska medelklassen till medvetande om det koloniala barbari som utövades runt om i världen. Vanligtvis var det radikala vä
nsterrörelser, i Västeuropa, som avslöjade rådande missförhållanden. Man krävde frihet för de kolonier som drabbats. Situationen ansågs särskilt svår på den Afrikanska kontinenten. Ett flertal konflikthärdar blossade upp i de korrupta kolonierna. Detta medförde ett ökat engagemang från FN. Dag Hammarskjöld var FN:s generalsekreterare under perioden 1953 – 1961. Han kom att involveras djupt i de afrikanska konflikterna ända fram till sin tragiska död. I september 1961 befann sig Hammarskjöld och hans medarbetare på en flygning i Nordrohdesia (idag Zambia). Man hade planerat in förhandlingar med ledarna i utbrytarstaten Katanga. Kort innan man skulle landa i Ndola kraschade planet. Alla 16 ombord omkom. Utredarna fastslog att det hela var en olyckshändelse. Under 2000-talet har ett flertal undersökande journalister och författare återupplivat utredningen omkring "olyckan". Ett flertal vittnesuppgifter från personer på marken tyder på att Hammarskjölds DC-6:a attackerades av två stridsflygplan strax innan kraschen. Man kunde se "eldklot" vid planet. Frågetecknen är många omkring denna händelse men mycket tyder på att CIA och den brittiska säkerhetstjänsten MI5 ligger bakom denna operation.


Hammarskjölds "brott" var att han fattat sympati för de afrikanska befrielsekämparnas sak. Han kom då att utgöra ett hot mot kolonisatörernas stora ekonomiska intressen (guld, diamanter) i regionen. Dessa såg ingen annan utväg än att eliminera Hammarskjöld.



När man studerar Blums dödslista så finns ett namn som skiljer sig från mängden, nämligen Charles de Gaulle, president i Frankrike. Han var nationalist och konservativ. Han hade en bakgrund som general i den franska armén. Hur kunde han hamna på CIA:s dödslista? Var det inte så att de Gaulle kunde vara den perfekta samarbetspartnern för CIA eftersom han inte var kommunist? Så enkel är (dessvärre) inte CIA:s logik. Sanningen är att den som har fräckheten att gå emot CIA:s politiska uppfattning riskerar att elimineras. Då spelar det ingen roll om vederbörande är kommunist eller inte
.

Algeriet hade fungerat som fransk koloni sedan mitten av 1800-talet. Den algeriska befolkningen hade aldrig accepterat den franska överhögheten. De väpnade upproren var många. I mitten av 1950-talet hade den algeriska gerillarörelsen FLN lyckats befria vissa områden som senare kunde användas som baser för fortsatt krig. Frankrike ökande sina militära närvaro och hade som mest ca 500 000 soldater på plats. Frankrikes militära framgångar uteblev. Under tiden ökade motståndet mot kriget inom den franska hemmaopinionen. 1958 tillträdde de Gaulle som ny president. Med sin militära bakgrund hade han insett det hopplösa i fortsatt krigföring i Algeriet. Han sökte då politiska lösningar. Detta ogillades av CIA och de franska generaler som var bosatta i Algeriet. Man menade att landet skulle bli en Sovjetisk lydstat om gerillan tilläts att ta över. 1961 gjorde generalerna ett kuppförsök. Under ledning av general Challe proklamerade man ett maktövertagande i Algeriet. Challe hade tidigare innehaft posten som överbefälhavare för NATO:s allierade styrkor i Centraleuropa. Efter fyra dagar hade kuppen slagits ned. Sju års krig var över. 1962 folkomröstade alger
ierna om självständighet och den 3 juli utropades landet som självständig stat.

1960 detonerade Frankrike sin första atombomb. Det skedde i den Algeriska öknen. Snart hade man etablerat sig som en av världens starkaste kär
nvapenmakter. USA hade fortfarande militärbaser i Frankrike – allt i enlighet med överenskommelser som träffats efter andra världskrigets slut. Efter krigsslutet kolliderade Frankrikes koloniala intressen, bl.a. i Indokina, med USA:s. Det fanns därför ett motstånd inom den franska militären beträffande USA:s militära närvaro i Frankrike. Förhållandet mellan Paris och Washington försämrades ytterligare efter mordet på John F Kennedy, 1963. På bilder från Kennedys begravning kan man se hur de Gaulle står i stram givakt, i sin generalsuniform, vid Kennedys kista.


General Charles de Gaulle.

USA:s nye president, Lyndon B. Johnson, var inte den samtalspartner som de Gaulle hade önskat sig. Meningsskiljaktigheter beträffande Frankrikes roll i NATO gjorde till slut att de Gaulle, i februari 1966, gav NATO och USA en tidsgräns för när baserna i Frankrike skulle ställas under fransk kontroll – eller avvecklas.

Blum skriver att mellan 1958 och mitten av 60-talet förekom omkring 30 allvarliga mordförsök på Charles de Gaulle. "Det sägs att det utgör ett världsrekord för ett statsöverhuvud" skriver Blum. Han nämner inte vilka som kan tänkas ligga bakom alla dessa mordförsök – men en kvalificerad gissning kan vara den högerextrema terrororganisationen OAS som hade sin bas i Algeriets huvudstad Algér. OAS specialitet var att spränga oskyldiga algerier i luften.

I det följande refererar Blum till en förstasidesartikel i Chicago Tribune, 1975 :

1965 eller 1966 sägs oliktänkande i de Gaulles regering ha kontaktat CIA för att få hjälp med att mörda den franske ledaren.......

............En lejd mördare, beväpnad med en giftring, skulle finnas gömd i en grupp gamla franska soldater när general de Gaulle höll en mottagning för dem. Mördaren skulle agera sent på dagen när det förmodades att de Gaulles hand skulle vara uttröttad och kanske även avdomnad efter att ha skakat hundratals händer. Mördaren skulle i dödlig vänskap skaka generalens hand och de Gaulle skulle inte märka det lilla giftsticket när det gick igenom hans hud. Mördaren skulle sedan spatsera bort och blanda sig med mängden när giftet började rinna igenom de Gaulles ådror för att nå hjärtat eller hjärnan, beroende på vilket dödligt gift som skulle användas. Hur snabbt döden skulle inträffa avslöjades inte om det ens diskuterades då.
I de skisserade planerna som presenterades för kongressens ledare fanns det ingen beskrivning av hur CIA:s faktiska roll skulle vara om planerna fullföljdes.


Charles de Gaulle dog fridfullt i sitt hem, 1970, vid 80 års ålder.


William Blum presenterar 55 fall i sin bok där CIA intervenerat under perioden 1945 – 1991. Eftersom boken endast spänner över ca 500 sidor så blir redogörelserna relativt kortfattade för varje intervention. Det är ändå mer än tillräckligt för att läsaren ska få en inblick i hur CIA och deras militära medlöpare ser på sin omvärld.

I Blums skildring av de olika interventionerna anges nästan uteslutande det kommunistiska hotet som anledning. Till och med i regioner där kommunism har varit ett okänt begrepp för innevånarna har man motiverat ingripandet med "kommunism". Det har i princip varit irrelevant vilka motiv som anförts från CIA och militären så länge som ordet "kommunism" infogats i rapporteringen. Huvudsyftet i rapporteringen har varit att hålla kongressens ledamöter på gott humör. Det är där som det avgörs vilka anslag som CIA får. CIA har även sett till så att de olika operationerna framställts som om de vilat på laglig grund. Brott mot mänskliga rättigheter etc. förekommer inte. På så sätt har man velat ge USA:s politiker en bild av anständighet. Verkligheten har visat sig vara en annan. Fruktansvärda övergrepp som massavrättningar av helt oskyldiga människor (även kvinnor och barn) har ägt rum i ett flertal operationer. Det enda "fel" som har kunnat belastas de avrättade har varit att de befunnit sig i ett "kommunistiskt" område. Ett annat inslag är biologisk krigföring. Här har man spridit luftburna dödliga virus som gjort att "kommunisterna" insjuknat och blivit stridsodugliga. Listan kan göras lång men jag begränsar mig till dessa exempel.

William Blum och ett antal andra amerikanska författare i branschen riktar sig i första hand till en internationell publik. Man vet att avslöjanden kan få en betydligt bättre effekt om de blir kända hos USA:s allierade på andra kontinenter. I Västeuropa är stödet för mänskliga rättigheter fortfarande stort. CIA:s och den amerikanska militärens oerhörda folkrättsbrott runt om i världen måste fram i dagens ljus.

 
Gina Haspel - CIA Director 2018
CIA:s hemsida: www.cia.gov

Wikipedia:
Haspel has been criticized for using torture during her career at the CIA, and for involvement in destroying records of such torture. In late October 2002, Haspel became a chief of base for a "black site" CIA torture prison located in Thailand. She worked at a site that was codenamed "Cat's Eye", which would later become known as the place where suspected al Qaeda terrorist members Abd al-Rahim al-Nashiri and Abu Zubaydah were detained and tortured with waterboarding. In early February 2017, The New York Times and ProPublica reported that these waterboardings were both conducted under Haspel. In March 2018, U.S. officials said that Haspel was not involved in the torture of Zubaydah, as she only became chief of base after Zubaydah was tortured. ProPublica and The New York Times issued corrections to their stories but noted that Haspel was involved in the torture of al-Nashiri. Haspel played a role in the destruction of 92 interrogation videotapes that showed the torture of detainees both at the black site she ran and other secret agency.